Nu har vi kommit in från att ha varit i Siriusbacken , jag och barnen.
Dom åkte några ggr och sen ledsnade dom.
Själv fick jag ta mig en tur på boben med Foffe, som inte är så duktig på att styra..haha!
Men ...vi klarade igenom några gupp som dök upp i backen =)

När jag hade packat upp oss och stoppat ner Foffe i soffan med en vällingflaska för att vila lite så ringde min kära faster.
Det var ett video samtal och hon var och besökte min farmor. Det var så roligt att se henne och att hon log när hon såg oss. Sen att hon har svårt att förstå hur det funkar och att man kan prata med bilde är en annan sak =)

Jag minns inte om jag har skrivit att hon nu bor på ett äldreboende då hon vart dålig i oktober eller november, har jag för mig.
Det kändes så svårt att få höra att hon efter att min farbror och faster hade varit där straxt efter att jag och mamma va där så gav hon upp.

Är man gamal och less, varför kan man inte få bestämma om man ska fortsätta eller inte....

Hon bodde ju fortfarande hemma och har klarat sig själv bra länge. Men efter att dom hade åkt orkade hon ingenting. Hon ville inte äta, då hon inte mådde bra i magen.
Hon ville bara sova.
Gick på toa och tillbaka till sängen...det var så det såg ut.
Hon orkade inte svara i telefonen heller.
Nu hade hon hemtjänst som kom med mat och hjälp med städ och tvätt. Så hon var inte helt själv.
Hemtjänsten gjorde bara sitt jobb när dom såg hur det stog till...dom skickade in henne till sjukhuset där dom gav henne vätska intravenöst, för hon var uttorkad och så fick hon blod.
Hon piggade självklart på sig.
Nu får hon leva med cancer i magen som man inte gör nått åt. Visst att hon är pigg och så, men hon kunde ha avslutat det hemma.
Nu har min kära faster varit där för henne i några veckor. Vilket känns bra.
Hade gärna åkt dit några dagar, men det är ju några mil till Ö-vik =(


På tisdag så fyller denna Donna 88-år! Grattis i förskott =)