11/1-10

Ja det har redan gått 11 dagar på det nya året. Vi firade själva i år, vilket faktisk var riktigt trevligt. Bra mådde vi dagen efter oxå. Men redan då hade nacke och axlar börjat krångla. Så nu e jag hemma igen. Denna vecka är jag helt sjukskriven och sen vart det 50% i 3 veckor. Jag går omkring med en gosig halsduk på mig inomhus för det kanske hjälper något...vem vet?
Jag smorde in mig idag med tigerbalsam och fick genast en komentar från Elliot. "Det luktar illa här!!"

Men va gör man. Man testar på allt. 

Jag har börjat gå promenader med Maral som har flyttat hit. Minns inte om jag har skrivit det. Jag är så glad att hon har dykt upp i mitt liv igen =).

Men som sagt. Det är kallt ute, så man e ju inte så sugen på att gå ut. 
Vi tog en promenad till Steningebadet först och sen fortsatte vi till Steninge slott. Då ringer E och säger att han e hungrig och undrade om jag var hemma...Vad gör man!!
Går väldigt fort hem!!
Dyng svättig blev jag, så nån nytta vart det av den promenade, rosig på kinderna och hakan. Hmm. Kanske inte lika bra då det är lite förfrysningsvarning på det hela. 


 
Steninge slott från badplatsen.

Har ju tyvärr skit i kameran som lämnar spår i bilden, har inte orkat tagit bort dom i bild programet, så ni får ha lite överseende med det...





Här runt hörnet vågade vi oss ut på isen, Jag tycker att det är obehagligt, men det gick bra. Inte ett knak!


 
Uppe vid glasbruket



Och grinden till slottet...




Sen har jag faktiskt lånat hem svärmors spikmatta, har bara legat på den 2 ggr, men det har varit skönt.

Funderar oxå på att börja simma, vi får se...

Typist mig att sitta här och skriva när klockan är alldeles för mkt. Men är man en nattuggla så är man.
Ska skjutsa maken till lastbilen i morgonbitti när barnen lämnas. Hoppas på att få lite lung och ro då.

Jag har varit till mor min och for och handlade med henne. Hon är så tacksam och sa " Ja, jag kan ju ta färdtjänsten oxå om jag vill handla..."
Men snälla , sa jag. Du ställer upp så nedrans mkt hela tiden, kan inte jag få komma å hjälpa dig med det här och samtidigt umgås....

Det tyckte hon att jag hade rätt i.
Vad ska jag göra när hon inte finns i mitt liv längre....Min älskade mamma!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0